Se hit alla bokmalar!

Tjenare! Jo, jag tänkte såhär: ingen är ju så speciellt intresserad av att läsa om min vanliga dag i skolan, så jag klatchar till det lite och skriver om mig som författare.

Ni som läst min förra blogg, vet säkert redan om detta, men någon nytt ska jag nog pressa in. Ifjol kom vår engelska-lärare med förslaget om att var och en som var intresserad skulle få skriva sin alldeles egna bok. Ung Berättare hette projektet det var frågan om. Jag tänkte: "Varför inte?". Men jag trodde aldrig att det skulle bli till något.


Tidiga mornar blev det minsann. Många timmar som var till för sömn, blev istället till skrivklubb,sätta sig framför datorn och öppna dokumentet. Det var den underbara känslan av att skapa, som trängde sig djupt i min hjärna. Sångböcker, receptböcker och romaner var de största kategorierna som uppfylldes. Jag skulle gissa på att vi hade omkring ett halvår på oss att fullfölja vårt projekt. Det blev mycket stress inför inlämningsdatumet. Efter en tid så fick vi då beskedet om att böckerna anlänt. Då blev det fest!

Min första bok hette Tidernas Ljus och handlade om en flicka som plötsligt får världens öde på sina axlar. Hon hittar en tidsportal där hon finner ett litet kungadöme. Hon träffar både trevliga människor och ondskefulla förrädare...

Jag blev rätt så nöjd med helheten och storyn, men själva texten ligger på underkänt. Jag tänkte inte på grammatik och meningarna, jag bara skrev. Det blev inte tillräckligt intressant och det var rätt tråkig miljö. Inga bra beskrivningar och många stavfel, även om den blev läst flera gånger. Dessa fel har jag att tänka på, nu de närmaste månaderna.

Nu i år har vi skrivklubben igen, och jag jobbar för fullt på min andra bok så mycket jag hinner. Jag läser ständigt igenom och rättar/redigerar. Vi håller tummarna för att det blir en bra bok nu!

  ...Hon slog upp blicken mot måsarna som cirklade i skyn. Visserligen trodde hon inte på allt övernaturligt, men det var något som sa henne att inte lita blint på vem som helst. Hon vände på huvudet mot ljudet hon hörde. Nacaza kom lugnt lunkande ner mot stranden. Hennes puls ökade ytterligare. När han väl var framme vid klippan, satte han sig ner några meter ifrån henne. Tyiana samlade sig, för hon visste vad som skulle komma näst. Det blev en minuts tystnad innan frågan hon fruktade kom fram. 

 ”Varför är du så rädd för mig? Är det något fel på mig, eller?” frågade Nacaza lugnt....

Det där var en liten snutt ur den bok jag skriver nu. Om någon av er har tips på sidor med inspiration, eller själv vet något bra sätt; så skriv så hjärtans gärna en kommentar!