Invigning av hösten

Veneziaden i år blev en stormig en. Det blev varken villabesök eller fyrverkerier för vår del. Istället samlades gänget hemma hos Edith. 
Med pizza, broilersallad med fetaost, vitlöksbatong, kladdkaka med glass, samt kex och kokosbollar kom vi mer än långt i matväg. Det traditionella knytkalas-konceptet fungerade lika bra som alltid. Även denna gång drunknade vi i mat. Det blev en trevlig kväll med chill i vardagsrummet i gott sällskap!

 

Nu är hösten officiellt här. Björkarna började redan i ett tidigt skede fälla sina gulbruna löv, och morgnarna blev plötsligt mycket kyliga. När jag länkade Fifi och Peetu tog jag kameran med och fångade den unga hösten på bild. Det var en mycket vacker dag. 









Imorgon har jag bara ett ynka litet mattepass från morgonen, så gissa vem som kommer vara hemma tidigt!? Det känns lite onödigt att överhuvudtaget gå, men ni kanske känner mig. Good girl Jennica kan inte skolka.

Uppsatsskrivning med febern på topp

Gissa vem som insjuknade i den årliga höstinfluensan i helgen? 
Redan två dagar borta från skolan leder till att man nästan faller av kärran. Detta är alltså en god orsak till varför jag satt och räknade matte i 4 timmar igår. Tacka vet jag Anton som just fått körkort så man fick komma hem lite tidigare. 

Juthbacka-marknaden besöktes med Sara även i år. Vi råkade slumpmässigt stöta ihop några till från umgängeskretsen, så vi traskade på bland alla böcker och glaskärl. Inget riktigt spektakulärt såg man eller hände, men det hör ju traditionen till att ändå gå dit varje år.
Lite dåligt mådde jag nog ändå, antagligen eftersom feber redan kände sig för att dyka upp på fredagen. Mindre trevligt. Ännu mindre trevligt var det att skriva uppsats följande dag med mycket hög feber. Sånt får man bara lov att stå ut med.

Men, som jag sagt åt flera kompisar; bättre att vara sjuk nu än sen på skrivningarna... 

110% från första början

Suck. 
En suck av lättnad eller frustration över att vi än en gång står med skolväskorna färdigpackade klockan 6 på morgonen, det vet jag inte.
Med hörförståelser och uppsatser, dubbelpass matte och preparationskurser till höger och vänster så befinner jag mig på mitt tredje och sista år i gymnasiet. Kalendern är redan överfull, och jag orkar knappt göra annat än sova efter skolan. Sova i bussen på morgonen. Sova i bussen på vägen hem.

Visst är det bra att komma tillbaka i rutinerna, men hur länge orkar man hålla motivationen uppe? Hur länge orkar jag bränna doftljus, tända mysbelysning, byta om till mjukisbyxor och fylla skolväskan med mellanmål? När mörkret sakta kryper fram och mellanmålet lämnar hemma, orört, då vet man att skolan tar över.

Jag kan inte bestämma mig ännu om detta skolår kommer att köra mig slut, eller om jag kommer ha det riktigt trevligt. Förhoppningsvis en blandning, men det kan man aldrig veta säkert. Just nu orkar man ta sig igenom uppgift för uppgift, så vi kör hårt i den stilen så länge det bara går!

Gällivare

Efter lite mer än 7 timmars bilfärd kändes det rätt så bra att få gå på sina egna ben igen, i grannlandet.
Gällivare var mycket större än förväntat, och utsikten var helt underbar med Dundret i stadskärnans bakgrund. 



Jag & M stack ganska fort hem till Cail efter att pojkarna visat upp sig vid campingen. Vi umgicks där så gott som hela kvällen förutom en spontan cykeltur till Coop i ösregnet. Man var väl mer eller mindre tvungen att köpa Brillo... Vi blev också bjudna på pizza hemma hos Cail, och det tackar man ju inte nej till.
Påföljande cykeltur tillbaka till campingen på kvällen var inte så mycket bättre än den förra den heller. Då plussar man bara till lite kolmörker och voila! Perfekt väder...
Jag drog nog stockar hela natten, så trött som man blev.

 

Lördagsmorgonen kom, och mamma, pappa samt Miina körde ner till Överkalix på utställning. Lilla prinsessan klarade sig fenomenalt och fick sitt andra certifikat!
Jag lämnade kvar med dammsugaren och golvmoppen i hand på campingen och checkade ut lite senare. 

 

Väl hemma hos Cail igen blev vi bjudna på frukost. På eftermiddagen cyklade vi än en gång till Coop och därefter fick vi skjuts upp till Dundret och till Malmberget. Vi promenerade runt vid Malmberget ett tag för att kika på det enorma hålet som bildats p.g.a. gruvdriften. Zaffner var tvungen att ta tåget hem ganska fort, så vi slängde av honom vid tågstationen och viftade med våra vita näsdukar... 
Vi andra hann inte med så mycket mer än lite fika och chill innan jag och M också var tvungna att börja åka hemåt.

Tyvärr glömde jag ofta kameran i väskan, så det blev vare sig så värst många bilder, eller bra bilder pga. telefonkvaliteten. Nästa gång (när det än blir) så ska inte samma misstag upprepas.

Tack ska ni ha, Grim, Zaffner och Cail för sällskapet! Blev en mycket uppskattad resa! 

In i det sista

Regn, åska, solsken. Vädret växlar fortare än kvickt, dagarna bara rinner iväg och vips så var vi på sista sommarlovsveckan! Hur!?

Massor med bågskytte, simning med Alma, adjektivhistorier med småkusinen vid villan, extraknäckt på jobbet, biologi, biologi, biologi, tillräckligt med sömn och läsning i glasverandan. Det är ungefär vad jag hunnit med under tiden det varit så dött här. 

På fredag är det skolstart, men då sticker mamma, pappa, jag och M mot Gällivare samt Överkalix. Jag och M besöker några bekanta medan mamma och pappa är på hundutställning med Miina. 
På måndag kallar skolbänken och sista året i gymnasiet kör igång. Det kommer ta ett tag att smälta det faktumet...

Umeå - björkarnas stad

Efter att ha varit tvungen att åka med en liten färja fullproppad med skrikande småbarn i lite mer än tre timmar var det ganska skönt att komma iland på andra sidan Östersjön. Tvärs över Bottniska Viken guppade färjan fram medan solen sken för fullt. Det var med andra ord ganska mycket mera behagligt ute på däck.

 

Umeå var en mycket vacker stad med massor av grönområden överallt. Vädret var toppenbra hela resan, så där fanns inget att klaga på.
En dag sprang jag omkring i butikerna i det nya köpcentret Avion en bit utanför stan. En sådär lagom-nördig Star Wars huvtröja hittades bland annat. I bokhandeln bläddrade jag länge bland gamla underbara engelska klassiker innan jag inhandlade The five orange pips and other cases skriven av Arthur Conan Doyle. Det blev Sherlock Holmes för hela slanten! Kepler's nyaste roman Playground tänkte jag också ge en chans.  





 

Pojkarna och flickorna spelade mycket bra i själva kuppen, men det räckte inte till mer än fem matcher. Det betydde i sin tur att vi hade extra mycket tid att döda. Ett kväll promenerade jag och mina föräldrar vid strandkanten till älven. Uteserveringarna var smockfulla, kvällssolen gav ifrån sig ett klarorange sken och några små båtar guppade omkring vid bryggorna. Kameran och jag levde livet!

 

  

 

Hela söndagen var vi lediga, så hela fotbollslaget och en del syskon och föräldrar begav sig till ett utebad. Det blev simmat en kilometer i sträck. Man blev hungrig som bara den efteråt! 
Resan hem kändes lång och jobbig. Främst för att vi kom hem tidigt på morgonen. Pappa och jag fördrev tiden på färjan med kortspel, så lite mer uthärdligt var det väl. 
Det var ändå ett trevligt litet avbrott i vardagen, alldeles lämplig längd också!



Att sova i egen säng slår nog ändå allt.
Hem ljuva hem, säger jag bara!