Paret som insjuknade

Denna sista vecka i Gällivare blev inte direkt som planerat. Cail blev sjuk på måndagen, och några dagar senare låg vi båda och hostade för full hals och frös som bara den. Med andra ord blev det väldigt mycket Netflix & chill för vår del. Vardagsrummet blev belägrat och fyllt med alla de mirakelmediciner vi skulle tänkas behöva, så där låg vi alldeles utmattade på soffan. 
Tåget hem gick igår kväll, så jag packade väskorna och snörvlade och hostade mig igenom resan. Aldrig tänker jag då tåga i det där skicket igen, det är i varje fall bestämt. Hemskt.

Fyra veckor spenderade vi tillsammans både här och i Sverige. Nästa gång blir om några månader då högskoleprovet ska skrivas. Innan det så ska jag också hinna skriva om någon examen och praktisera hos veterinären, så det blir kul!

Eftersom jag ännu inte hunnit fixa bilderna från resan så får ni en mobilbild på min lilla Umeåhaul (minus en tröja). Nu är min Kepler-samling äntligen komplett, jag har en engelsk klassiker att ta itu med, och en av de populäraste fantasyböckerna A Game of Thrones måste jag naturligtvis ge en chans. Och ja, brevpappret! Så fint och inspirerande att jag går i bitar om jag inte använder det snart!
Kassörskan var också så gullig och satte med en liten origamifågel åt mig. Väldigt sött av henne.

Abisko/Björkliden

Berg efter berg efter berg. Helt plötsligt blev landskapet så mycket vackrare.
Torsdag kväll åkte Cail, hans mamma, den nya utbyteseleven Gabby och jag till fjällen. Aldrig har jag då sett något liknande. Jag har ju heller inte varit så långt norr att jag stött på riktiga berg, så detta var sannerligen något som fick mig att bara sitta och gapa de återstående kilometrarna innan vi anlände till Björkliden. 

Redan då på kvällen fast klockan var mycket sprang Cail och jag ner till Silverfallet, ett väldigt fint vattenfall relativt nära. Vi gick ända ner till stranden som bestod av platta, runda stenar som slipats av smältvattnet under årens lopp.

Fredagen var den dag då vi vandrade som mest. Från Abisko tog vi liften upp på berget Nuolja som tog cirka 20 minuter. Under denna tid hann jag dra efter andan väldigt många gånger och utbrista "Seeeer du dethär!? WOW!" åt Cail otaliga gånger. Han som är van med vyerna verkade helt oberörd.

Uppe på Aurora Sky Station tog vi många många bilder innan vi påbörjade själva fjällvandringen. Därifrån hade man nog den bästa utsikten över den mycket kända Lapporten. 

Efter en liten bit stigning, tills vi befann oss på ungefär 1040m över havet så såg man dalen nedanför. Utsikten kunde bara inte ha blivit bättre!
Nedstigningen var desto tyngre, för detta var ganska brant. Många fina fjällväxter såg man till höger och vänster, långt nere kunde man skymta forsar och vattenfall, och i bakgrunden fanns ännu högre berg med snöklädda toppar. Med andra ord hade jag svårt att välja mellan fotografering, beundra utsikten eller kolla vart jag satte fötterna för att inte störta nerför berget. Det blev väl något mittemellan...

 

Väl nere i dalen bredvid forsarna tog vi vår mycket efterlängtade lunchpaus. Aldrig har det då smakat så gott med smörgås och blåbärssoppa! Benen darrade av ansträngning från att ha hållit emot vid den branta nedstigningen, så nu kunde man vila. 

 

När vi passerat ännu ett mäktigt vattenfall och tagit oss ner till den ack så vackra forsen pekar Cail plötsligt mot ett mörkt svart hål i bergsväggen. Grottorna.
Det var väl som man kunde tänka sig; en massa krypande, höga drop, kallt, fuktigt, mörkt men spännande! Det första stora grottsalen kallas för silversalen, och där gick det att sitta på de kalla stenarna utan att bli blöt i alla fall. Smältvatten från forsen rinner ju in i grotthålorna, så man fick vara lite akrobatisk för att ta sig fram. Vi kravlade då in i grottgångarna längre än jag trott det skulle gå. 

  

 

När man väl kom ut kändes luften då väldigt varm i jämförelse med hålet vi just klättrat upp ur. Att dricka lite klart vatten ur forsen och ta lite bilder till var ju naturligtvis ett måste innan vi fortsatte.
Efter det började trädgränsen komma emot igen, och så småningom anlände vi tillbaka till vandrarhemmet.

Följande dag tog vi det lite lugnare och körde mest runt med bilen. En liten bit upp mot Trollsjön vandrade vi också, men hela rutten fick vi spara till en annan gång.
En sväng över gränsen till Norge var vi också, mest för att jag också kunde påstå att jag varit dit. Norrmännen tycktes då bygga sina sommarstugor var som helst. Nästan som om något pekat ut en brant bergsvägg och bestämt sig för det var en genialisk idé att bygga stuga på.

En lit nedanför Björkliden fanns en udde vi vandrade till för att äta lördagens lunch på. Uppe på en klippa fixade vi en eld och grillade lite falukorv med Lapporten och Torneträsk som utsikt. Vädret kunde man inte klaga på, så bra sikt som det var. Vid detta tillfälle började kamerans bildantal ligga runt 800...  

  

 

Bilden ovan till höger föreställer en äggbastu!

Senare på kvällen ville jag och Cail ännu vandra lite till, så vi stack iväg längs en naturstig längs bergsfoten mot Abisko. När vi såg den vackra regnbågen borde vi ha insett att det också betydde regn, men vi fortsatte ändå. Lite började det droppa när vi svängde ner mot vägen och började promenera tillbaka. Vi hann dock inte så långt innan två stockholmare stannade bilen och gav oss lift tillbaka. Trevliga typer.

Söndagen var dimmig, regnig och sur, så vi packade ganska snabbt ihop och begav oss till Abisko turiststation för att kolla omkring, äta mera glass och därefter köra hemåt mot Gällivare.

Bättre resa hade man inte kunnat önska sig! Lilla Jennica stortrivdes då uppe i fjällen, så vi ses nog igen Abisko & Björkliden! 

Kamerabilderna uppladdas som sagt så snart jag kommer hem 

Ett år senare...

Orsaken till varför vi två, Cail och jag, drog iväg med Wasaline till andra sidan vattenpölen var egentligen vår årsdag. Vi ville hinna fira den också, så då lät Umeå som ett bra alternativ. Detta eftersom andra gången vi träffades faktiskt var i Umeå.

 

Vi hade väldigt tur med vädret hela helgen. Solig och varmt var det, så då brydde man sig inte fast det blåste lite grann. Valet av hotell var naturligtvis självklart. U&Me är både ett modernt och billigt hotell som är lite annorlunda jämfört med de flesta andra. Älskar verkligen arkitekturen och inredningen, så de som jobbat fram detta mästerverk ska då ha sitt beröm!

 

På fredagen vandrade vi mest längs strandpromenaden, köpte en påse lösgodis, fotade och mös vid stranden. Det kändes verkligen som en äkta sommar därborta. 

 

Lördagen var lite mera speciell eftersom det var vår årsdag då. Naturligtvis strosade vi omkring i butiker, vilket endast slutade med att jag hade ett ton böcker och lite brevpapper i shoppingkassarna. Till lunch blev det en smakrik kycklingsallad med basilika. Efter det fick vi ännu ner en massa jordgubbar och rostade marconamandlar i gräset i parken. 

 

 

När vi väl vilat oss en stund i de himmelskt mjuka hotellsängarna blev det dags för en indisk middag ute. Jag som aldrig provat indiskt tyckte faktiskt det var riktigt gott med lamm, kyckling och kungsräkor i nöt- och paprikasås. Och så naanbrödet. Herregud så gott!
Efter allt detta var planen att köpa glass att äta på hotellet som efterrätt, men vi praktiskt taget rullade tillbaka, så det blev inget sånt. Istället drog vi fram laptopen och kollade en film.

 

På söndagsmorgonen lämnade vi Umeå med tåg, och befinner oss nu hos Cail i Gällivare. Jag hade då en mycket underbar helg! Alldeles lagom med en sådan liten minisemester när sommarsolens sista strålar ännu lyser så klart. 



Tyvärr glömde jag idiotiskt nog hem sladden som kopplas mellan kameran och datorn, så ordentliga bilder kommer först när jag är på hemmafronten. Tills dess blir det bara telefonbilder!

Säg omelett!

På måndag fick Cail frukost på sängen istället för mig. Nej, jag stal inte idén, men han var snabbare... *murr*
Annars var vädret ganska bra i måndags, och i dessa kalla sommartider får man bara lov och vara ute när solen sticker fram sin näsa. 

I tisdags följde han med till stan där jag äntligen efter 5 år hade beställt tid till optikern igen. Det är liksom dags att byta glasögon när skråmorna på glaset gör synfältet sämre med glasögon än utan. Ett par nya brillor blev slutligen beställda och jag är sååå taggad att få börja använda dom (om sisådär 2-3 veckor då)!
Den dagen blev det också Omelett à la Cail till lunch, vilket var riktigt gott! Gissa vem som är kocken i detta förhållande... 

Igår var en riktigt slö dag med en liten Jennica som suktade efter gurka och dipp hela dagen, så då blev det så. Och lite film. Och lite chips.

Idag håller vi bara på och städar, packar och planerar, för vi tänker nämligen dra till Umeå över helgen. Men ja, mitt i röran här sitter jag och bloggar, för att jag kan. Tja, fast nu ska vi nog dammsuga klart här om vi ska hinna med färjan imorgon. 
Hörs!

Övernattning

Efter bastun vid villan igår var det så mysigt att Cail och jag tänkte sova över där. Först skulle vi ju naturligtvis äta massor med grillade biffar, gräddpotatis, vitlöksbröd och grönsaker. Det smakar av någon anledning så väldigt bra efter bastubad.









 

Vi körde hem en sväng och åt mammas cheesecake med jordgubbar på innan vi packade och körde tillbaka. Somriga saker ska man göra på sommaren, så då får man lov och äta jordgubbar tills magen säger stopp. Så är det bara. 



Vi hade det mysigt även om vädret var på den svalare och fuktigare sidan, och på morgonen blev jag "tvingad" till att få frukost på sängen (+ en massa jordgubbar). Så jobbigt jag har det... hehe. Han är visst lite söt ibland...

Nytt besök

Efter fransyskans hemfärd förra veckan hade jag inte många dagar ledigt innan besök från Gällivare anlände. Dessutom blev jag tilldelad några extra skift torsdag och fredag (inte mig emot dock).

Nyss åkte Grim hem till Sverige, men jag och Cail tänker nog njuta lite till av den finländska sommaren. Vi har trots allt haft några somriga och varmare dagar senaste tiden. 

Dagarna har nu bestått av intensiv smultron- och jordgubbsätning, bastubad, sol, läsning och lite plugg. Sådär lagom med lugna saker att göra denna slöa sommar. Att få tillbringa sin första sommar med bästa Cail är naturligtvis väldigt uppskattat och roligt! 
Vi har lite planer på vad vi ska hinna med innan sommaren tar slut, så förhoppningsvis fullbordas några av dem i varje fall. 

Hoppas ni läsare också har en riktigt go och trevlig sommar!