Abisko/Björkliden

Berg efter berg efter berg. Helt plötsligt blev landskapet så mycket vackrare.
Torsdag kväll åkte Cail, hans mamma, den nya utbyteseleven Gabby och jag till fjällen. Aldrig har jag då sett något liknande. Jag har ju heller inte varit så långt norr att jag stött på riktiga berg, så detta var sannerligen något som fick mig att bara sitta och gapa de återstående kilometrarna innan vi anlände till Björkliden. 

Redan då på kvällen fast klockan var mycket sprang Cail och jag ner till Silverfallet, ett väldigt fint vattenfall relativt nära. Vi gick ända ner till stranden som bestod av platta, runda stenar som slipats av smältvattnet under årens lopp.

Fredagen var den dag då vi vandrade som mest. Från Abisko tog vi liften upp på berget Nuolja som tog cirka 20 minuter. Under denna tid hann jag dra efter andan väldigt många gånger och utbrista "Seeeer du dethär!? WOW!" åt Cail otaliga gånger. Han som är van med vyerna verkade helt oberörd.

Uppe på Aurora Sky Station tog vi många många bilder innan vi påbörjade själva fjällvandringen. Därifrån hade man nog den bästa utsikten över den mycket kända Lapporten. 

Efter en liten bit stigning, tills vi befann oss på ungefär 1040m över havet så såg man dalen nedanför. Utsikten kunde bara inte ha blivit bättre!
Nedstigningen var desto tyngre, för detta var ganska brant. Många fina fjällväxter såg man till höger och vänster, långt nere kunde man skymta forsar och vattenfall, och i bakgrunden fanns ännu högre berg med snöklädda toppar. Med andra ord hade jag svårt att välja mellan fotografering, beundra utsikten eller kolla vart jag satte fötterna för att inte störta nerför berget. Det blev väl något mittemellan...

 

Väl nere i dalen bredvid forsarna tog vi vår mycket efterlängtade lunchpaus. Aldrig har det då smakat så gott med smörgås och blåbärssoppa! Benen darrade av ansträngning från att ha hållit emot vid den branta nedstigningen, så nu kunde man vila. 

 

När vi passerat ännu ett mäktigt vattenfall och tagit oss ner till den ack så vackra forsen pekar Cail plötsligt mot ett mörkt svart hål i bergsväggen. Grottorna.
Det var väl som man kunde tänka sig; en massa krypande, höga drop, kallt, fuktigt, mörkt men spännande! Det första stora grottsalen kallas för silversalen, och där gick det att sitta på de kalla stenarna utan att bli blöt i alla fall. Smältvatten från forsen rinner ju in i grotthålorna, så man fick vara lite akrobatisk för att ta sig fram. Vi kravlade då in i grottgångarna längre än jag trott det skulle gå. 

  

 

När man väl kom ut kändes luften då väldigt varm i jämförelse med hålet vi just klättrat upp ur. Att dricka lite klart vatten ur forsen och ta lite bilder till var ju naturligtvis ett måste innan vi fortsatte.
Efter det började trädgränsen komma emot igen, och så småningom anlände vi tillbaka till vandrarhemmet.

Följande dag tog vi det lite lugnare och körde mest runt med bilen. En liten bit upp mot Trollsjön vandrade vi också, men hela rutten fick vi spara till en annan gång.
En sväng över gränsen till Norge var vi också, mest för att jag också kunde påstå att jag varit dit. Norrmännen tycktes då bygga sina sommarstugor var som helst. Nästan som om något pekat ut en brant bergsvägg och bestämt sig för det var en genialisk idé att bygga stuga på.

En lit nedanför Björkliden fanns en udde vi vandrade till för att äta lördagens lunch på. Uppe på en klippa fixade vi en eld och grillade lite falukorv med Lapporten och Torneträsk som utsikt. Vädret kunde man inte klaga på, så bra sikt som det var. Vid detta tillfälle började kamerans bildantal ligga runt 800...  

  

 

Bilden ovan till höger föreställer en äggbastu!

Senare på kvällen ville jag och Cail ännu vandra lite till, så vi stack iväg längs en naturstig längs bergsfoten mot Abisko. När vi såg den vackra regnbågen borde vi ha insett att det också betydde regn, men vi fortsatte ändå. Lite började det droppa när vi svängde ner mot vägen och började promenera tillbaka. Vi hann dock inte så långt innan två stockholmare stannade bilen och gav oss lift tillbaka. Trevliga typer.

Söndagen var dimmig, regnig och sur, så vi packade ganska snabbt ihop och begav oss till Abisko turiststation för att kolla omkring, äta mera glass och därefter köra hemåt mot Gällivare.

Bättre resa hade man inte kunnat önska sig! Lilla Jennica stortrivdes då uppe i fjällen, så vi ses nog igen Abisko & Björkliden! 

Kamerabilderna uppladdas som sagt så snart jag kommer hem