Umeå - björkarnas stad

Efter att ha varit tvungen att åka med en liten färja fullproppad med skrikande småbarn i lite mer än tre timmar var det ganska skönt att komma iland på andra sidan Östersjön. Tvärs över Bottniska Viken guppade färjan fram medan solen sken för fullt. Det var med andra ord ganska mycket mera behagligt ute på däck.

 

Umeå var en mycket vacker stad med massor av grönområden överallt. Vädret var toppenbra hela resan, så där fanns inget att klaga på.
En dag sprang jag omkring i butikerna i det nya köpcentret Avion en bit utanför stan. En sådär lagom-nördig Star Wars huvtröja hittades bland annat. I bokhandeln bläddrade jag länge bland gamla underbara engelska klassiker innan jag inhandlade The five orange pips and other cases skriven av Arthur Conan Doyle. Det blev Sherlock Holmes för hela slanten! Kepler's nyaste roman Playground tänkte jag också ge en chans.  





 

Pojkarna och flickorna spelade mycket bra i själva kuppen, men det räckte inte till mer än fem matcher. Det betydde i sin tur att vi hade extra mycket tid att döda. Ett kväll promenerade jag och mina föräldrar vid strandkanten till älven. Uteserveringarna var smockfulla, kvällssolen gav ifrån sig ett klarorange sken och några små båtar guppade omkring vid bryggorna. Kameran och jag levde livet!

 

  

 

Hela söndagen var vi lediga, så hela fotbollslaget och en del syskon och föräldrar begav sig till ett utebad. Det blev simmat en kilometer i sträck. Man blev hungrig som bara den efteråt! 
Resan hem kändes lång och jobbig. Främst för att vi kom hem tidigt på morgonen. Pappa och jag fördrev tiden på färjan med kortspel, så lite mer uthärdligt var det väl. 
Det var ändå ett trevligt litet avbrott i vardagen, alldeles lämplig längd också!



Att sova i egen säng slår nog ändå allt.
Hem ljuva hem, säger jag bara!