Betygen för period II delades ut idag. Nöjd är jag. Nu ska jag inte skryta, men stolt måste man väl vara när man fått sex tior och tre nior... Medeltalet blev 9,7.
Och nu till rubriken då. De flesta av er kommer inte tycka detta verkar så värst intressant, men ni bestämmer om det är läsvärt, inte jag!
Denna vecka har jag&Co varit på två skrivklubbs-tillfällen. Pressen ligger på som en tät dimma. Boken borde vara klar denna månad och jag har inte ens kommit in i huvudhandlingen än! *Panik!* Omslaget ska väl troligen snart konstrueras, och där tänker jag verkligen tänka efter. Oftast är rubriken och omslaget man synar mest till en början så...
Jag tänker sätta in en snutt här: (kommentera gärna så att jag får lite feedback!)
”Förlåt.
Jag är bara så upprörd, och nu när du inte är frisk, och...”
tillade han sedan.
Han suckade och stönade. Hans steg ekade i rummet där han vankade av och an. Tyiana märkte att han var mycket stressad och upprörd.
”Du. Jag är också redan upprörd. Jag har ständigt svårt att sova. Ta det bara lugnt, vi fixar det här”, svarade hon. Hennes röst var inte det minsta övertygande men Nacaza stannade i alla fall upp och tänkte.
Hon skakade. Hela kroppen verkade vakna till liv, och hon fick våldsamma kramper. Hon kastade sig från sida till sida för att bli kvitt den enorma smärtan som tryckte i varje muskel. Hennes nervbanor gick på högvarv och hon svettades som en maratonlöpare. Lika plötsligt som kramperna börjat, slutade de. Hon slappnade av. Just nu kände sig som en stel glasspinne, men värken gick om. Bredvid sängen stod Edena och höll i en burk med avlånga rosafärgade piller.
”Ingen fara, kära barn. Ingen fara” upprepade hon med sin mjuka, varma röst.
En lite snutt var det ja... heh. Nu ska jag gå och snarka. Imorgon blir det skiftskoledag, så hoppas jag har tid att uppdatera om något intressant påträffas! :D
Han suckade och stönade. Hans steg ekade i rummet där han vankade av och an. Tyiana märkte att han var mycket stressad och upprörd.
”Du. Jag är också redan upprörd. Jag har ständigt svårt att sova. Ta det bara lugnt, vi fixar det här”, svarade hon. Hennes röst var inte det minsta övertygande men Nacaza stannade i alla fall upp och tänkte.
Hon skakade. Hela kroppen verkade vakna till liv, och hon fick våldsamma kramper. Hon kastade sig från sida till sida för att bli kvitt den enorma smärtan som tryckte i varje muskel. Hennes nervbanor gick på högvarv och hon svettades som en maratonlöpare. Lika plötsligt som kramperna börjat, slutade de. Hon slappnade av. Just nu kände sig som en stel glasspinne, men värken gick om. Bredvid sängen stod Edena och höll i en burk med avlånga rosafärgade piller.
”Ingen fara, kära barn. Ingen fara” upprepade hon med sin mjuka, varma röst.
En lite snutt var det ja... heh. Nu ska jag gå och snarka. Imorgon blir det skiftskoledag, så hoppas jag har tid att uppdatera om något intressant påträffas! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar