Writing prompts - 15

Nummer 15 i listan föreslog pappa... Tja. Jag tar det som en utmaning. Har lite brist på inspiration så...
"Skriv en saga om ironi, med en lärare som huvudperson och ett proppskåp som nyckel-objektet. Sätt sagan att utspela sig i ett laboratorium."
Oh crap... Well, here we go!
"Mandy Trutsson framställde salpetersyra i kemiklassen. En gymnasiegrupp skulle göra samma experiment dagen därpå, så Mandy utförde experimentet noggrant på förhand. Hennes tråkiga och gamla kjol började bli urblekt. Skjortan hade hon knäppt upp p.g.a. den olidliga hettan i klassrummet. Hennes labbrock hade hon visserligen på sig, med den var heller inte knäppt. Det långa blonda håret var samlad i en knut som låg rejält snett på bakhuvudet. Men Mandy brydde inte sig det minsta. Visst, om någon annan lärare skulle se henne nu skulle hon ligga risigt till, men vem skulle vara kvar i skolan klocka åtta på kvällen?
  Hon vinglade till. Hennes sju centimeter höga klackar passade inget vidare in i laboratoriet. Mandy rätade till sina svarta och kantiga glasögon och hämtade en till pipett. Hon såg rätta gammal ut för att vara 31 år. Hennes klackar slog i golvet som om någon skulle stå och slå med en slägga intill. Tyst som i graven var det minsann.
  Mandy suckade och påminde sig själv om vilken outhärdlig huvudvärk hon lyckats skaffa sig under dagen. Hon som just hade undervisat om sömn och bra kost som förhindrar huvudvärk i viss mån. Hon suckade än en gång, och mycket mera irriterat denna gång.
  Helt utan förvarning gick strömmen. Mandy blinka några gånger, utan att kunna se något. Hon famlade efter sin mobil, men kunde inte hitta den. Hon var lika ordningsam som sina elever, tänkte hon surt. Hon var tvungen att ta sig till proppskåpet på andra våningen. En våning ner och så till vänster. Hon famlade blint efter borden hon jobbade vid för att ta sig fram. Hon svepte med handen över bordet. Hon spände sig vid ljudet av glas som föll i golvet. Skit också... Nu låg det förmodligen salpetersyra över hela golvet. Hon flyttade försiktigt fram ena benet. Strax därpå hade hon benen kors och tvärs runt bordsbenen och kunde inte hålla balansen längre. Hon föll på golvet och kände något vasst borra sig in i ryggen. Hon hade för mycket adrenalin för att känna smärta just då. Mandy var noga med att inte sätta ner händerna på golvet med salpetersyran. Hon kravlade sig framåt och hoppades på att komma fram till dörren snart. Hon slog huvudet två gånger innan hon lyckades ta sig ut ur laboratoriet.
  Efter en stund av förvirring så lyckades hon ta sig fram till trappan. Hennes högklackade skor visade sig senare ha varit ett dåligt val för dagen. Hon slant redan på första trappsteget och fann sig snart liggandes i trapporna. Hon klättrade försiktigt ner. Det stank av gammalt tuggummi och trappan var våt och hal. Hon reste sig upp rätade till kjolen i mörkret. Hon tog ett försiktigt steg mot vaktmästarens rum. Konstigt nog var dörren olåst. Hon hade aldrig varit inne i vaktmästarens rum tidigare, så hon blev allt mer nervös över att falla omkull igen. Hon hittade ganska snabbt en vägg att följa. Hon var nära att krocka i en stege, men hann i sista stund undvika den.
  Efter en stunds febrilt sökande hittade hon det fyrkantiga skåpet. Problemet var att hon inte kunde hitta någon öppning. Hon började rycka i skåpet. Snart började hon känna av smärtan i ryggen och blev ännu argare. Hon började med alla sina krafter banka och rycka i skåpet. Mörkret gjorde henne både rädd och arg.
  Mandy märkte inte att den unga vaktmästaren hade smugit sig in i rummet. Han knäppte på strömbrytaren och ljuset spreds i rummet. Mandy blev chockad och kunde först inte vänja sig vig ljuset. Därefter upptäckte hon vaktmästaren som stod och flinade vid ingången. Skamset tänkte hon på hur hon såg ut, men frågorna återvände snabbt.
  - Brinner det? frågade vaktmästaren vänligt.
Mandy förstod inte först vad han menade förrän hon vände uppmärksamheten mot proppskåpet igen. Det var nämligen inget proppskåp, utan ett skåp med en vattenslang i som man använder vid bränder.
Mandy visste inte vad hon skulle säga så hon frågade istället hur strömmen plötsligt kom tillbaka.
  - Jo, jag hörde så konstiga ljud från laboratoriet när jag tog min sista runda, så jag kollade upp saken. Det var väl du som just tagit dig nerför trappa antar jag. Du hade tydligen av misstag skuffat till vagnen på hjul, som i sin tur lyckats komma åt strömbrytaren. Du får nog lov och städa upp din sörja innan gryningen, berättade vaktmästaren som bubblade av skratt.
  Mandy sa fortfarande ingenting. Hon hade svårt att suga i sig sanningen om hennes klumpighet. Hon hade nu bestämt sig för att tycka illa om snubben. Hon skämdes och gick ut ur rummet.
  - Du är ett riktigt ljushuvud du Mandy! hördes det efter att hon börjat trappa upp."

En kort liten historia bara! Inga bilder denna gång... Nu ska jag ut med hundarna så vi höres!