Bergens Hemlighet

Bergens Hemlighet är uppföljaren till fantasyböckerna skrivna av Sara Björk. Den är hela 402 sidor lång, och verkligen värd att läsa! (Varning! Inga bilder i detta inlägg...)

Man förstår förstås bättre om man läst första boken men...
Lilja, Ciro och Yesac vandrar vidare mot Vargabergen och jordaguden Terraidos tempel, samtidigt som Leo och Benito hamnar i underjordiska tunnlar med diverse problem att hantera.
   Det är rätt svårt att skriva något om händelserna utan att avslöja för mycket för de som inte ännu läst boken, men jag försöker mitt bästa... 

Om vi nu först pratar om själva språket och ordvalen, så har författaren minsann lyckats suveränt. Dessa små detaljer som hon nämner, och de ovanliga men ytterst geniala beskrivningar fångar läsaren från början till slut. Karaktärerna har sina tydligt konkreta och unika beskrivningar vilket gör det lätt att hålla koll på vem som är vem (vilket för övrigt inte alla "erfarna" författare ens klarar av...). Kanske en liten dos mera beskrivningar om omgivningen, men bara lite.
Historien är enkel att komma ihåg just p.g.a ordvalen. Det märks att författaren har ett välutvecklat ordförråd och klarar av att bygga upp texten utan problem. Något litet stavfel här som var lade jag märke till, men inget som stör texten så mycket.

Nu övergår vi till historien. Somsagt, trots att så många personer är inblandade håller man lätt koll på vem som är vem. Händelserna och omgivningen går hand i hand, så det är inget som jag direkt betraktar som konstigt eller osannolikt (trots att detta är fantasy, kom ihåg det).
   Dock så blir jag väldigt förvirrad av personernas betydelse i boken. Allt med stjärnorna, stjärnornas "utvalda", nyckelväktarna, elementen, odjuren och demonerna + mönstren tog en rejäl stund att få på klart. Det var alldeles för många betydelser på en och samma gång. Jovisst, det klarnade inom sin tid men... Lite mera förklaringar gällande dessa skulle uppskattas.
   Men, själva historien fångar ens intresse, och så slutet blev ju en helomvändning efter spänningens höjdpunkt. Trots att jag inte helt gillar slutet, så är det nog ändå den delen som gör boken komplett. Kanske det skulle ha blivit för tråkigt om det inte hade gått så.
   Känslorna måste jag ännu nämna att hade sina konkreta linjer att följa, så man visste hela tiden hur karaktärerna kände sig. Författaren skrev mycket kroppsspråk i boken som ersatte känsloverben (vilket var intressant att läsa).

Hups. Låååångt inlägg ja... Men dessa är ju alltså min egna personliga åsikter, så ni behöver ju inte tro att det är precis så. Läs boken och skapa er en egen uppfattning vetja!
(Och jaa, jag vet att jag inte drog in hädelseförloppet hit men det skulle ha blivit för svårt att inte avslöja så mycket...)
Tackar tackar Sara för en intressant och välskriven bok! :3