Livnära sig på galenskap

En rejält fullspäckad dag minsann! Min moddapresentation gick förvånansvärt bra enligt mig (vad läraren tycker är ju en annan sak) med tanke på att jag så gott som improviserade mig igenom hela grejen. Åt er som ännu ska ha presentation: Ta det lugnt, artikulera tydligt och prata långsamt så går det prima!
Jag hade gjort bilder som den till vänster för att lite komma på vad jag skulle ha sagt.
Måste konstatera att jag livnär mig på galenskap! (älskar det uttrycket jag kom på...) I bussen ploppade en helgalen idé upp hos mig och A.Hela familjen stack iväg till stan förutom jag, som cyklade med A till Kaustby. Längs den rätt så guppiga vägen utbrast jag alltid: "Tack och lov för nerförsbackar!" med jämna mellanrum.
Matpaus vid Rolls där vi käkade oss proppmätta. Vi hade ju kanske inte riktigt tänkt oss att mörkret skulle komma smygande så snabbt som det gjorde. Inte hade vi heller beställt regn.Vägen tillbaka var en enda resa med blod, svett och tårar, som man brukar säga. Fast jag måste nog påstå att det var mera i stil med stickningar, mjölksyra, regn och mörker för min del. Så ja, ni kan ju räkna ut hur jag kände mig på hemvägen. Tacka vet jag A som hela tiden peppade sig själv och mig.

Nu sitter jag här, nyduschad iklädd myskläder, utmattad men nöjd. Man behöver ju inte nödvändigtvis sitta framför datorn varje kväll efter skolan. Lite avbrott i vardagen gör gott.

Imorgon blir det Skrivklubb, även om jag inte tänker skriva på boken. Det blir mera slutarbeten att jobba med istället.
Härlig känsla nu efter 22 km trots allt! Nu ska hon och sova och spara den ivriga "skrivarlågan" tills imorgon!