Do you believe in miracles?

Jag steg upp 40 minuter tidigare denna morgon, endast för att kolla på Supernatural season finale! Ni fattar inte hur svårt det var att låta bli att skrika genom hela halva episoden... Det var det mest oväntade slut jag kunnat föreställa mig. Ja, jag satt och grät i mitt rum. (Ni fattar heller inte hur svårt jag har att låta bli att fangirla så att bloggen exploderar...) 

På bildkonst fick vi hänga upp våra slutprojekt på utställning. Snaaaart kommer bilden, lovar. På fysikpasset var jag nära till sömnen ett flertal gånger. Jag hade seriösa problem med att hållas vaken, verkligen. Mattepasset bara flög förbi. Årsböckerna har också kommit så en glimt av dem kanske ni också får se. (Det var ju trots allt jag som designande pärmen...mjehmjeh) (Trots att någon ändrade på rubriks-fonten vilket jag är rätt så frustrerad över...) 

Jag hade turen att få rejäl huvudvärk när jag kom hem. Inget annat hjälpte, så det blev en 1½ timmes tupplur. Därefter var det bara att slänga i sig maten innan jag och mamsen stack iväg till Blomqvist's. Tre jordgubbsplantor kom hem med mig medan mamma köpte Aronia att plantera som häck.

Tills imorgon borde jag ha memorerat ett tal + gjort religionsläxan, men just nu är jag inne i min lilla fandom-bubbla som skriker av sorg.
Pilbågsköpandet fortlöper enligt planerna. En liten dos av övertalning till och jag borde ha den i handen mycket snart.

Här kommer en låt jag förövrigt tänker presentera på engelska, men som också beskriver min situation med Supernatural just nu. Bokstavligen.