Sådär ja! Nu var första julhuset avklarat. Inte blev det några svindlande summor inte, men alltid något.
Det var faktiskt inte så mycket folk och handlade. Jag stod där vi mitt mitt bord och bet ihop käkarna för att inte början gapflabba helt hysteriskt. Jag vet inte riktigt vad det var. Någon typ av blandad panik-trötthet-störtlöjlig situation kanske? Barn sprang omkring och pekade på allt som blänkte, vuxna stod och pratade i täta klungor och försäljarna provsmakade varandras produkter med god min. Inte ska man tappa masken inför en konkurrent inte. Lite stelt småprat försäljare emellan kunde man ana, och där stod jag ensam i mitten med ett väldigt ansträngt ansiktsuttryck. Inte flabba, Inte flabba.
Mamsen köpte även några julgranskulor, som jag går och dreglar efter. De är helt enkelt fenomenala! Älskar dem to the moon and back!
Imorgon blir det bara att försöka smälta det faktum att det blir december. Läxorna har jag nu tagit mig an någorlunda, så nu ska jag nog försöka somna. Problemet är bara att jag fick skrivgnistan tänd, just nu... Ångesten kryper fram. Fingrarna vill bara dansa fram över tangenterna. Skrivångest på ett positivt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar