"Du trodde jag inte skulle klara mig va?!", muttrar den ilsket.
Gott folk, gott folk. Min jordgubbsplanta är vid liv. Den kämpade emot den isande snön och grävde dystert ner sig i sin lilla roströda kruka. Nu är den framme igen. Jag är förvånad men glad.
Maj. Vår. Sommarlov. Jag tog en tur med kameran runt på gården och fångade vårens små guldkanter på marknivå. Den dystra raspigt bruna omgivningen börjar spricka och återfödas igen. Bladen dansar fram ur jorden och en ensam liten humla surrar frenetiskt förbi. Marken dallrar av nytt liv som kraftigt kämpar sig fram ur sömnen. Och här sitter Jennica och filosoferar om pratande jordgubbsplantor. Allt är frid och fröjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar