Ja växten ja! Den har allt varit en vild rackare. Smusslat in sina långa kvistar runt min stol, bland mina pennor, bakom spegeln och kramat sig fast. Man blev alldeles frustrerad av att försöka få loss den envisa murgrönan. Den var sist och slutligen lika lång som rymddiagonalen på rummet. Den ska vara så tacksam över att den blev omplanterad och klippt! Så det så!
Pappa följde också med till simhallen i söndags. Han var så snäll och köpte 10ggr-kortet ja hade tänkt inskaffa, så tack! Det blev simmat en kilometer på en dryg halvtimme. Det fick räcka för denna gång iallafall.
I övrigt har jag räknat sjukt mycket matte, sörplat smoothie och läst ut några kriminalromaner jag hade liggande. Böckerna verkar aldrig ta slut, men jag klagar inte. Det är ganska tillfredsställande att sätta in en till utläst roman i hyllan, som om man blivit frälst med ännu en välskriven historia och äntligen kan påstå sig känna till den och den författaren. Jag har en låååång lista med litterära verk att ta itu med efter skrivningarna! Så mycket att se framemot...
Februari, en av månaderna som ger sämst bilder. Gryniga, grumliga och gråa bilder som ingen tycker är särskilt lockade, men vad gör man? Väntar på solen. När den nu än dyker upp till näst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar