"Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.
En man från norr sticker kniven i ett spädbarn, för att dölja att hon är född utan svans. Flickan överlever och får namnet Hirka. Femton vintrar gammal får Hirka veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död. Samtidigt sprider sig rykten och oroligheter i landet. Gamla maktkamper väcks till liv, krig hotar att bryta ut och folk överger sina hem i fruktan för varelser som ingen har sett på tusen år. Det verkar som om Hirka inte är den enda som tagit sig igenom stenportarna från den andra världen och plötsligt vänds alla blickar mot henne."
Ja, jag kan då inte beskriva hur fascinerad jag blev när jag nu, nästan ett halvår senare, köpte boken själv och läste ut den! Så simpel, men så snyggt uppbyggd värld! Det märks att författaren smugit in mycket nordiskt, vilket kanske också bidrog till varför jag fastnade så lätt. Handlingen flöt på mycket enkelt, dvs. det fanns inget att lämna och grubbla över. Karaktärerna var många till antalet, men huvudpersonen lyftes bra fram och man höll bra koll på vem som var vem. Detta med att hålla personerna separerade är ingen lätt sak för en författare som trycker in många karaktärer i en historia, så det faktum att Pettersen lyckats så utomordentligt bra med denna del är en orsak i sig att läsa serien!Att falla huvudstupa ner i en sån fin fantasyhistoria känns väldigt mysigt, för det var ett tag sedan jag läste en bra fantasyroman. Naturligtvis köpte jag den andra boken i serien så fort jag kom över den i bokhandeln. En riktig bladvändare till trilogi. Läs, säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar