Ingrid Betancourt blev fånge hos FARC gerillan i 6 och ett halvt år i den colombianska djungeln. Där levde hos ett hårt liv med många andra kidnappade, och varje dag var en kamp för livet. Denna roman fick jag av Cails föräldrar i våras, men först nu har jag hunnit läsa upp den. (Ni vet den enorma hög böcker jag har att ploga igenom...)
Inte hade jag trott att en sådan verklighetsbaserad roman/självbiografi kunde väcka så många många känslor! Det är inte heller min typiska genre att läsa, så intressant var det att testa på.
Flera gånger hade jag lust att bara slänga boken i väggen, eller bränna upp den, eller... Man blir frustrerad. Man blir arg. Trots allt detta är det så fint skrivet, så ärligt och viktigt. Betancourt skriver mycket om hur hon ändrades som människa, hur hennes syn på saker och ting fick en ny vändning. Detta är något man absolut ska ta till sig om man läser hennes roman. Den är tungläst p.g.a. sina outtömliga källor av förnedring och kränkningar mot dessa oskyldiga människoliv, det vågar jag lova. Ändå säger jag som alltid när jag hittat en läsvärd bok; läs den, för den lever upp till sitt rykte!
 |
| Bildkälla |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar