Tjugonde oktober tog jag färjan över hit till Umeå med endast resväskan som sällskap, ockuperade en kompis rum och började nollningen, eller mottagningen som det heter. Det har minst sagt varit krävande psykiskt att anpassa sig till en ny stad, nytt land, nya människor och ny fas i livet.
Jag tror ändå att det varit bra att vi förhoppningsvis blivande civilingenjörer i bioteknik haft vår mottagning så tidigt (först av alla program!). Detta eftersom vi då kunnat lära känna varandra och omgivningen innan skolan dragit igång.
Jag har bl.a. varit med om grillkvällar, poängjakt, fester, myskvällar i bioteknikernas mysiga bunker, paddling, en ganska tråkig prepmattekurs, lazerdoom, picknick med Bumper balls och så naturligtvis börjat skolan. Plus en heeeel del annat. Vissa dagar har varit så himla roliga och minnesvärda, andra dagar har jag bara önskat jag hade varit hemma. Men det är väl så till en början. Jag har nog pratat mer i telefon dessa veckor än jag gjort på ett år tror jag. Det blir lätt lite ensamt känns det som.
Det har varit stressigt med all byrokrati, kämpigt att vara ensam, roligt att vara på aktiviteterna med klasskompisarna, tungt, roligt, men tungt.
I ett senare skede när det lugnat ner sig lite grann kanske jag kan återberätta någonting, annars finns nog varken ork eller lust till att göra annat än överleva och sova så mycket jag hinner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar