Senaste veckan bara flög förbi. Alla prov är skrivna, perioden är slut och sportlovet börjar nästa vecka. Vi tvåor är på PRAO just nu, i fyra dagar. Jag gjorde det enkelt för mig och stack iväg med farsan till bygget. För det mesta har jag bara isolerat väggar och sprungit runt med material. Det är egentligen ganska intressant, men jag har släppt all stress, vilket betyder att det uppstår en mycket trött prao-elev.
Skyttet i lördags gick också mycket bra. Majoriteten av mina set var mycket centrerade och i relativt bra poäng också. Några enstaka set ville jag helst sudda ut från verkligheten, men sådana kommer man bara inte undan. I övrigt orkade jag för en gångs skull helt galant med stabilisatorn på hela passet.
Bild 1: 9,9,9 Bild 2: 10,10,6
En beställning från deVal har nyligen kommit, så en liten sneak peak på kläderna ska ni väl få så småningom...
Tvåornas årliga Wanha-fest firades igår. Jag hade fullt schema in i sista minuten vad gäller förberedelser...
Kl. 05:00 ringde alarmet på morgonen. Mysigt värre. Frisyren tänkte jag inte fixa själv, utan körde till frisören före skolan. Tack och lov kom jag helskinnad fram. Usch till hala vägar, för femtioelfte gången.
Fysikprovet väntade på mig väl framme vid skolan. Med tanke på hur lite jag läst gick det väl relativt okej för en gångs skull.
Därefter stack jag och A till kosmetologen för en snabb och enkelt sminkning. Så mycket enklare att låta proffsen fixa utseendet.
Själva dansandet gick galant! Jag kommer nog aldrig sluta älska min klänning. Valsen (Kehruuvalssi) var en av mina favoriter, främst för att piruetterna var en fördel för min breda klänning.. Alla var så uppstädade och vackra, klänningarna svajade och klackarna stampade i takt till musiken. Nästan som på bal.
Efter kaffe och dopp, samt polonäs, led dagen som prinsessa mot sitt slut.
På kvällen ordnades fest för oss tvåor med middag och dopp efteråt. Det var en mycket bra planerad tillställning som fungerade. Jag och A fick ändå tråkigt, samtidigt som tröttheten kröp fram, så vi körde hem ganska tidigt ändå.
Dagen blev precis så bra som jag tänkt mig. En av de bättre dagarna under gymnasietiden om jag får säga det själv!
Tack till Edith som fotograferat gruppbilderna!
Snön smälte ganska rejält i början av veckan. Halkan har olidligt svår och frustrerande, men nu snöar det igen. Temperaturen håller sig för det mesta över nollstrecket.
Allt rullar på som det brukar.
Bilderna togs en kall men solig vinterdag i januari, men publicerades aldrig. Jag höll minst sagt på att frysa fingrarna av mig, men vad gör man inte för några fotografier?!
Det är hemskt att köra på spårade, hala vägar i snöyra...
Stendöd och jag hade bågskyttet på schema igår, som vanligt, så farsan lovade komma med som stöd. Jag känner mig inte riktigt 100% säker där ute i det finländska vintervädret.
Själva träningen gick mycket bra igår. Vi sköt väldigt många och täta set eftersom det knappt var några skyttar på plats. Det var en bra skytte-dag för min del. Slutligen orkade jag knappt hålla upp bågen så trötta som mina armar blev. Några timmar innan det så jobbade jag extra, så det kunde möjligen också ha bidragit till mina extremt sjuka rygg- och armmuskler idag.
Just nu sitter jag här och klämmer på en stresstärning, sörplar på min smoothie och försöker få någon ordning på skolarbetet. Huruvida jag lyckas förblir ett mysterium för stunden.
Ha en riktigt trevlig söndag, gott folk!
För en tid sedan beställde A mildliners åt oss via nätet. Dessa är alltså över-/understryknings-pennor i någorlunda pastellfärg.
Jag rekommenderar dem verkligen! Man fullkomligt älskar nyanserna och hur bra de får fram texten. De flesta överstrykningspennor döljer nästan texten helt och lyser lite väl starkt. Visst, små nästintill obetydliga detaljer, men jag gillar dessa definitivt mycket bättre!
Tiden flyger förbi. Läxorna och uppsatserna samt proven hopar sig. Jag ligger underst med uttryckslös min.
Helgen spenderade jag ensam hemma med hundarna. Städa rummet och få ordning på en del av skolarbetet hann jag iallafall, samt kolla på Askungen och Törnrosa med Stendöd. Vilken brutal tonåring jag är.
Igår körde jag dessutom för första gången till stan sedan körkortet kom på posten. Bågskytteträningarna på måndagar kanske också framöver besöks igen. Farsan fick lov att komma på som moraliskt stöd, medan Stendöd förmodligen somnade i baksätet av den låga hastigheten...
Nu får vi bara lov och hoppas på ett lyckat februari!